Sötchock!

Kattungarna har blivit så stora och söta de senaste dagarna! Man märker att de börjar utforska världen lite. Så fort jag lägger upp deras bo på sängen så börjar de kika ut. De är väldigt nyfikna och går omkring och tittar med stora ögon och nosar på täckena. Blåsippa eller Scilla (svårt att se skillnad på dem ju!) har visst fått för sig att de är ätbara för hon ligger med nosen i backen och smakar lite. Jag har hört alla spinna någongång tror jag, Tussilago var jättesöt igår kväll och började spinna när jag klappade henne! De brottas lite lätt med varandra och brukar tulta fram till mig och kika på mig och jag passar såklart på att pussa och klappa på dem då. Hehe. De är väldigt pussvänliga nu, så mjuka och goa! Men man blir ju trött efter en sån resa så efter utforskandet passar lite mat i mammas mjölkbar bra och efter det lite sömn, så att man orkar med nya äventyr senare! Jag förstår inte hur jag ska kunna skiljas ifrån de här små om mindre än 10 veckor... Alla är så speciella på sitt sätt också och man kan inte annat än att älska dem hela bunten!

Tittut! Mamma, någon av colorpointtjejerna och Tussilago




Någon av colorpointtjejerna igen. Jag kan inte se skillnad på dem än, de är så lika.





Killen känner jag iaf igen!



Snödroppe och en av colorpointtjejerna




Gissa vem? Jag vet inte själv... :)


Den här känner jag igen, mina lilla Tussilago! Eller ja, min och min, tekniskt sett är de alla Ericas ;)


Här med syskon i bakrunden.



Här är de två tjejerna jag inte kan skilja åt utan att titta på nagellacksmarkeringarna bakom Tussilago. De ser väldigt olika ut i ansiktena här men jag vet fortfarande inte vem som är vem


Alla på samma bild! Fast bara en halv Snödroppe ;)


Tussilago till vänster och Krokus till höger



Lite bus på gång





Antingen är den första Blåsippa och den andra Scilla, eller tvärtom



Sötis på väg ut ur boet




Mmm, påslakan!


Men hon tittar upp när jag skrapar med fingret




Mamma Mozzarella kommer får det tufft när kattungarna blir större och får mer spring i benen tror jag. Matte också antagligen...


Mozzarella tycker att jag bara ska klappa på henne, helst hela tiden, och inte på kattungarna. Hon har nog aldrig spunnit så mycket i sitt liv som de senaste två veckorna. Och pratar gör hon en massa nu också. Inte det där supersöta kattungeliknande lätet hon hade förut utan nu är det mer ett bestämt MJAU, klappa mig - NU!